sid_logo

Sören Larsson
Reporter i förändringens vind

Boken Reporter i förändringens vind är den andra delen av Sören Larssons memoarer i vilka han minns sina år i journalistiken. Han anknyter till den första boken, När jag blev journalist, och skildrar nu det som mötte honom under åren 1955-1962. Så här säger han:
– Jag såg Sverige förändras. Vi började tala om förändringens vind. Vi flyttade från landsbygden till städerna och från det ena yrket till det andra. Lantarbetarna blev industriarbetare. Då skrev jag om förändringarna i artikelserier som ”Flykten från landsbygden” och ”Människan vid maskinen”. En av de stora förändringarna var att svenskarna fick köpa hur mycket sprit de ville. Konsekvenserna av detta beskrev jag i artikelserien ”Ett år med fri sprit”.
– Nu skildrar jag förändringarnas konsekvenser i denna bok. Förändringens vind påverkade praktiskt taget alla människor. De blev rörligare. Många bytte land. För sydeuropéer var bland annat Venezuela ett populärt emigrantmål. Jag följde dem dit ombord på ett italienskt fartyg. Också svenskar sökte sig till denna ländernas askunge, och jag skrev en serie artiklar om dem i Året Runt och berättar nu om dem i boken.
– Jag berättar också om ungdomens förhållanden. Jag skapade i Norrköping en särskild ungdomsredaktion med ett tiotal medlemmar. Jag tror att den redaktionen var unik då, och den tycks ha förblivit unik. Dessa ungdomar fascinerade mig med sin vitalitet och sin förmåga. Samarbetet med dem hör till mina märkligare upplevelser i mitt långa journalistliv.
– Också journalistiken förändrades. Vi fick television och tidningsdöd. Känslan bannlystes. Allt skulle vara intellektuellt. Journalistiken blev ifrågasättande och undersökande. En av pådrivarna i den utvecklingen, Lars Furhoff, var min vän. Även jag inspirerades och granskade bostadsförmedlingen och politikerna i Norrköping. Det ledde till att jag fick skrivförbud och lämnade staden.

Se en videotrailer

 

Reporter i förändringens vind